Vissa metaller i slam behövs för att återställa mineralbalansen i jorden och andra bör selektivt avlägsnas. Om det enbart är kadmium och kvicksilver i slammet som behöver reduceras kan de avlägsnas genom upphettning. Efter att slam förbränns t.ex. genom superkritisk vattenoxidation upphettas askan för att avlägsna kadmium och kvicksilver. Därefter används askan till gödsling. 

Artikelserien i Svenska Dagbladet om att utarmning av mineraler från jorden ger en mineralfattig och mindre hälsosam mat får mig att ställa frågan om inte gödsling med avloppsslam är ett bra sätt att återföra mineralerna. De mineraler som tas bort med skörden och därmed utarmar jorden försvinner ju inte, utan kommer efter förtäring att föras med avloppet till våra avloppsreningsverk där de sedan återfinns i avloppsslammet. Gödsling med avloppsslam återför både näring och andra mineraler och kan därmed ge en mer mineralrik och mer hälsosam mat. Användning av avloppsslam försvåras dock om debatten om metallinnehållet i slammet vilket har resulterat i gränsvärden för metallinnehåll. Man har dock inte beaktat att många metaller är mineraler som behövs för att maten skall bli mer häslosam. Om vi inriktar oss på att reducera inehållet av farliga metaller som kadmium och kvicksilver så kan de övriga metallerna bidra till att återställa mineralbalansen i jorden. Då kadmium och kvicksilver har en lägre kokpunkt än övriga metaller kan de avlägsnas genom upphettning (se VA-Forsk 2001-5 sid 41). Jag har i flera år studerat fosforåtervinning ur avloppsslam där syftet är att separera fosfor från metaller för att kunna återföra näringsämnet fosfor utan att återföra metallerna. Om dock många av metallerna behövs för att återställa mineralbalansen i jorden blir problemet ett annat.

Gödsling med avloppsslam skulle kunna vara ett sätt att återställa mineralbalansen i jordarna. En stor del av mineralerna försvinner ju via grödorna som skördas och hamnar ju sedan just i avloppet där de kanske riskerar att läcka ut i miljön istället för att gå tillbaka till åkern. Efter alla år då man försökt minska mängden hälsofarliga tungmetaller kan det kännas osäkert att plötsligt börja sprida ut andra. Men det måste ju bygga på ordentliga jordanalyser. Hittills tycks både jordbruks- och näringsforskarna världen runt ha sett grödans förmåga att ta upp nödvändiga ämnen som i det närmaste obegränsad. Därför har inte urlakningen av mineraler ansetts som ett problem. Det som förvånat SLU-forskarna mest i den här långtidsstudien (som faktiskt är internationellt unik genom sin tidslängd och att man hela tiden själva haft kontroll över mätdata) är att man insett att växternas förmåga att ta upp näring ur marken har begränsningar som alltså kan påverka både näringsinnehållet och skördens storlek.

Referenser